Sverige – en skendemokrati


Nedanstående blogginlägg, som jag här kopierat, är uppenbarligen så ”farligt” att bloggaren tvingats radera inlägget och dessutom ta en paus i bloggandet. Kanske riskerar han även uteslutning ur sitt parti, SD. Tragiskt. Får vi inte diskutera vad som är sanning och vad som är lögn? Får vi inte längre öppet säga vad vi anser om hur verkligheten är beskaffad? Vad är det för farligt med detta? Är sanningen farlig?

Citat:

Två dagar har förflutit sedan bomberna i Oslo och dödsskjutningarna på Utøya, och mer och mer information kommer hela tiden fram om vad som skett. Jag ska inte förneka att min första tanke när jag i förrgår läste om dåden var att det måste röra sig om islamister. Så var dock inte fallet. Den gripne heter Anders Behring Breivik, är norsk och kallar sig själv nationalist. Det var nog många lättade suckar bland de politiskt korrekta när detta avslöjades. Nu kommer man att ha något att peka på när helst någon nämner islam och terrorism i samma andetag, ”Men titta på Norge, där var det en kristen nationalist!”

Flera kosmopoliter har också redan hunnit med att angripa den nationalistiska ideologin genom att försöka koppla ihop oss med Behring-Breiviks vannesdåd, underförstått att vi skulle ha skuld i vad som hänt då det var vår ideologi som drev honom till att handla som han gjorde. Dom försöker skuldbelägga oss, men jag känner ingen skam, jag känner ingen skuld. Är det någon som ska känna skuld är det kosmopoliterna. För vad var det som egentligen drev Behring Breivik? I det dokument han skickade ut innan han skred till verket klargör han detta med all tydlighet: Oro. Oro för att mångkulturen och islamiseringen hotar den kristna västvärldens fortsatta existens.

I ett norsk Norge, där 68-vänsterns befängda drömmar om ett mångkulturellt samhälle inte slagit rot hade denna tragedi aldrig hänt. Om det inte funnits någon islamisering eller massinvandring hade det inte funnits något som triggade Behring Breivik att göra som han gjorde.

Massakern i Norge må vara det värsta våldsdådet som Skandinavien sett sedan andra världskriget, men det är ingen blixt från klar himmel.

Detta är vad mångkulturen gör, den skapar konflikter mellan människor, leder till hat, våld och en allmän brutalisering av samhället.

Det som utmärker Oslo/Utøya förutom den extrema omfattningen av våldet är att gärningsmannen tillhör majoritetsbefolkningen. Standard i den mångkulturella våldsutövning vi sett runt omkring i västvärlden är annars att det är invandrare som ger sig på personer ur majoritetsbefolkningen eller en annan invandrargrupp.

Dock så är inte fallet unikt. I december 2005 skakades australiensiska Sydney av raskravaller när hundratals vita ungdomar löpte amok i jakt på arabiska invandrare. Motivet bakom var att utkräva hämnd för ett antal råa gruppvåldtäkter som libanesiska män utsatt vita flickor för under veckorna innan.

Kravallerna var, precis som massakern i Norge, en protest mot mångkulturen och dess konsekvenser. Den som tror att mer ”öppenhet” eller ”tolerans” är lösningen är fel ute. Problemet är större än ”segration”, ”utanförskap” och ”fördomar”. Problemet är att mångkulturen är en väldigt, väldigt dålig idé som inte fungerar i praktiken. Och så länge liberaler och socialister vägrar förstå detta och göra något åt det så kommer vi få se fler kravaller, mer hat, våld och motsättningar. Slut citat.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: